Därunder finns ett rum

När det regnar

och blir mörkt och höst

då kommer “Skuggan”

med beslöjad röst och säger:

– Du, följ med…! Ner, ner, ner…

Du skriker:

– Nej! Jag känner dig…!

Och du flyr till människor,

oh, till människor…

När det blir höst

och åskan går

och blixtar lyser upp

dina blöta spår,

igenom löv och gräs

som gulnat av solen,

du aldrig såg…

Du aldrig såg…

Det finns en dy,

ett djupt svart hål,

dit inget språk

från människa når.

Därunder finns ett rum

med en orgelton

så stark och varm

och mörkt, mörkt röd…

Comments are closed