Hela den långa vägen hem

Klockan är fyra på morron,
jag vill inte väcka dej än.
Men idag måste vi åka,
vi får göra upp allt sen…
Jag packar all din ilska i bagen
och all din oro och alla mina spel,
de får vi ha med oss på färden,
hela den långa vägen hem.

Jag surrar våra minnen på taket,
jag hoppas att de sitter fast.
Vi måste köra hela dagen
och livet tar aldrig nå’n rast.
Jag önskar att det fanns parenteser,
såna som man sätter dit efteråt på känn…
men det vi känner får vi nog ha med oss
hela den långa vägen hem.

Solen går upp över Vättern
och dimmor skingras av sol.
Därnere, under vattnets massor
ligger John Bauer i allsköns ro.
Barnen sover därbak, i trygghet.
Vi byter av vid ratten sen…
Jag tror att vädret kommer att skifta,
hela den långa vägen hem.

– Sätt på musik!
Jag har ett band där med gammal blues.
Som ett eko av människor som levde,
som vi, i allsköns oro…
Men nu slipper vi alla intriger
och falskspel och förräderi för en peng.
Nu kör du och jag läser kartan,
hela den långa vägen hem.

Comments are closed