Pyromanernas förbund

Jag minns din vildhet och knackningen på min dörr.
Vi lekte med elden – pyromanernas förbund.
Sen slocknade glöden och din styrka från förr.
Du sprang vilse, nu är du ”Gökboets” kund…

Vi såg dig vandra mot dimmornas bro.
Nu får jag rader från en självutnämnd profet.
Du sa att du sökte lugn och ro
och att det finns en vit verklighet…

Vardagen är livet…
Förbjudet beträda spåren!
Jag läser allt du skriver…
Nu är du mannen de kallar
dåren…

Du sprack någonstans, ingen vet när.
Det inre trycket blev för starkt.
Sen skrev någon på ett formulär,
du trodde du gick på spången, ombord på ”Noaks Ark”

Vardagen är livet…
Förbjudet beträda spåren!
Jag läser allt du skriver…
Nu är du mannen de kallar
dåren…

Det är sällan jag skickar dej nåt svar,
din telefon står kall och svart.
Ingen vet hur länge du blir kvar
i det du kallar ”De upplystas kvart”.

Vardagen är livet…
Förbjudet beträda spåren!
Jag läser allt du skriver…
Nu är du mannen de kallar
dåren…

Comments are closed