Skuggan

Om min skugga nu faller tätt intill din

och den söker sig dit när jag fryser

så möt den och låt den kanske sjunka in,

låt den vara mörk även om du ryser.

För jag kan rysa och rasa och tumla omkring

och stå i vägen för allt ljus som lyser

men min skugga är fri

att ty sig dit den vill

och den tyr sig dit

den tyr sig.

En mörk stig

i en svagt upplyst park.

När en människa har ställt sig mitt i solen en hel dag

för att ta del av det ljus den skänker

då bildas mörker därbakom enligt en obarmhärtig lag,

det blir mörkt när solen sig sänker.

Och när månen kommer fram och gör sitt sista drag

och som en självmördare bland molnen sig dränker

då blir skuggan så stark

och dess hjärna så vild

att den tänker det

den tänker.

En mörk stig

i en svagt upplyst park.

Men den skuggan, den vandrar på en jord så platt och hård,

om dess syfte kan ingen människa svära

så ta det bara lugnt nu med dina hårda ord

innan du såger för mycket, min kära.

För jag kan rysa och rasa och tumla omkring

utan all heder och utan all ära

men min skugga är fri

att hamna där den vill

och den kommer nära det

den kommer nära.

Comments are closed