Yta, yta

Yta ,yta fernissa…

Hör flageolett-fascister i kör!

Se själarna skrumpna och vissna

medan alla gör korrekt honnör.

Yta ,yta fernissa…

men ytan blir ändå så matt,

snart vågar en människa knappt fnissa

när det egentligen behövs ett stort skratt.

Blanka och putsa och slipa

och anlita rätt retuschör

men bilden får ändå en spricka,

där gror ständigt en ny tumör.

Har du nånsin vart pank?

Utan mat , utan peng?

Har du nånsin vart pank?

Utan tak, utan säng?

Jag menar riktigt pank!

Yta, yta fernissa…

Det ekar så ihåligt här!

Det gäller att vara förvissad

om att fanéren är tät runt vår värld.

Måla och täta och spackla

så att springorna håller tätt.

Bocka och tacka och kackla

och buga när det är rätt.

Yta, yta fernissa…

slipa all ohyvlad plank.

Aldrig någonsin missa

betalningen till sin bank.

Har du nånsin vart pank?

Utan hus, utan hem?

Har du nånsin vart pank?

Sovit i Betlehem?

Jag menar riktigt pank!

Yta, yta fernissa…

Konstnärerna trampar i led,

för att få sig en släng av sleven,

strunt samma vem som håller din sked!

Kan man vindar och väder

så blir det nog intressant

om vi gjuter kejsarens kläder

i ännu en fyrkant.

Yta, yta fernissa…

Vem vill lämna sitt liv i pant?

När det ändå inte går att gissa

om det finns något som är sant.

Har du nånsin vart pank?

Utan mat ,utan vin?

Har du nånsin vart pank?

Utan nån medicin?

Jag menar riktigt pank!

Yta, yta fernissa…

Se, vem kommer på vägen där?

Han har en så trasig klädnad

och vad är det som han bär?

Vad är det vi så omsorgsfullt snickrat,

med en yta som är så blank?

Han har ett pannband av blommor vi odlat

och ser mest ut att gå omkring och slå dank!

Yta, yta fernissa…

Man kan aldrig riktigt veta vem det är.

Så nu låser vi dörren noga,

man känner igen en sån där karaktär!

Har du nånsin vart pank?

Ändå på väg mot ett mål.

Har du nånsin vart pank?

Och fått mer än du tål…

Jag menar riktigt pank!

Comments are closed